Trivsel på Slättens trygghetsboende

Det är nog väldigt vanligt att man drar sig för att flytta när man blivit lite äldre. Men Marianne och de andra i ”kärngänget” på Slättens trygghetsboende i Skillingaryd är rörande överens: flytta medan du fortfarande är pigg. På så sätt får du klart med hur du verkligen vill ha det med det gamla boet, vilka saker du vill ha med dig och inte, dina barn och anhöriga kommer att slippa mycken oro och du kommer hinna få ha det roligt längre.

– Det var absolut inget jag räknat med, snarare tvärtom, säger Tommy Berntsson med sin mörka, kraftfulla stämma, men nu är det något jag brukar påpeka för alla som flyttar in: Det trodde du inte! Att du skulle träffa så många trevliga människor här…, säger han och skrattar ett av många lika hjärtinnerliga som smittande skratt.

Värdet i värdinneskapet

Tommy berättar – egentligen tillsammans med Slättens hustomte och värdinna Ellinor – om första gången han kom till huset. Det var ett missförstånd där en inplanerad PR-träff ställts in utan att han visste om det.

– Så det var lika mycket allt det fina hon visade mig, som det faktum att hon gjorde det, trots att visningen egentligen var inställd. Och hon visade allt, källare och förråd och gemensamhetsytor, tog sig tid och var omsorgsfull – jag ringde och anmälde mitt intresse så fort jag kom hem igen!

Att skiljas från sitt hem

Tommy hade dragit sig för det, för ingen vill väl egentligen flytta hemifrån oavsett hur mycket man än förstår att det här med snöskottning och gräsklippning kommer att slita på en. Och många kanske till och med har sin trädgård som ett kärt besvär.

– Ja, säger Gullvi då, men det är en av de fina sakerna med att bo här: vi gör och hjälper till precis så mycket vi vill, orkar och kan. Och aldrig någonsin att det vare sig känns som att man inkräktar på Ellinors arbete eller att det är något man måste. De som kan gör, och de som inte vill slipper. Så är det ju inte till exempel i en bostadsrättsförening.

Efter person

När man kommer till Slätten finns alla möjligheter till ett rikt socialt liv, om man vill det.

– Det är faktiskt väldigt stor hänsyn här och inte alls som många tror, att man håller reda på varandra, vart går den och varför det och sådant – tvärtom. De flesta lever mindre fönstertittade här än någon annanstans, säger någon och alla andra instämmer genast.

–Nej, inte om man inte vill det, inflikar Marianne, för det finns ju också en trygghet i att grannarna ser en och finns där när man behöver.

Bästa utsikten

När alla i den lilla gruppen av berättare ska beskriva varför de valde just sin lägenhet, uppstår ett intressant fenomen: alla tycker att just deras lägenhet vetter åt den finaste utsikten!

– Ut mot slätten, absolut! säger flera stycken.

– Nä, jag tycker så mycket om att se ut över vårt lilla torg och samhälle. Det är så fint vid julen med alla ljus i träden…

– Då ska du se hur fint adventsljusstakarna lyser upp utsikten uppåt andra sidan järnvägen, inflikar husets värdinna, som väl är den som har bästa överblicken på alla lägenheternas olika fördelar.

Då ler Elisabeth Feldt milt och säger:

– Det finaste är nog i alla fall på sommaren, att se ut över vår egen blommande trädgård med våra egna odlingar i…