Lantgården där tiden gick bakåt
Som yngre reste Stefanie och Nils över hela världen för att hitta en plats att slå sig ner. Kanada, USA, Frankrike… och slutligen Galtås.
– Det är vårt egna lilla naturreservat, säger Nils med en skämtsam glimt i ögonen.
Galtås ligger väster om klevshult. Sedan den schweiziska biologen Nils och den tyska sociologen Stefanie flyttade hit har de ägnat de senaste 20 åren åt att återskapa och bevara det gammaldags småländska landskapet och jordbruket. I Galtås har paret nämligen haft råd och utrymme att skapa sig platsen som de alltid har drömt om.
När vi besöker Villa Vilans lantgård står solen snett över ekträden. Långa skuggor sträcker sig över stenbumlingarna på öppna fält där kossorna betar.
Stefanie Busam Golay och Nils Golay står utanför deras sekelskifteshus, ett rött tvåvåningshus med vita knutar där de själva bor och hyr ut rum till besökare. De berättar om gården som utgör en viktig del av deras liv och levebröd.
– Vi trivs verkligen här. Och nu har vi så många ben att stå på att vi kan växla om det behövs, säger Nils, som berättar att gården driver både lantbruk, bed & breakfast samt att paret har andra jobb vid sidan om sina gårdssysslor.
Det småskaliga jordbruket som de bedriver här är snällt mot naturen eftersom jorden brukas i en sakta takt. De betande kossorna tar från marken, och ger tillbaka till marken. Med kossornas hjälp har Stefanie och Nils skapat bland annat 11 hektar mark som klassificeras med ’särskilda värden’, alltså mark som ger liv åt en väldigt speciell flora och vegetation som antagligen inte hade överlevt i ett modernt, effektiviserat jordbruk. Precis så som det var förr i tiden.
Paret har också en förkärlek för djur av gamla lantraser och på gården har de haft möjlighet att försäkra sig om att raserna har en framtid.
– Det här är våra Vänekor. Det fanns bara drygt nio kvar när man startade bevarandearbetet. Men idag finns det runt 300, och vi är stolta över att ha fött upp en del av dem, berättar Stefanie.
På lantgården lever även Äsbohöns samt Linderödssvin som även dem är gamla lantraser och ovanliga i den moderna världen.
Lantgården drivs i samband med ett bed & breakfast. Besökare som hyr de båda stugorna eller något rum i sekelskifteshuset lockas dit för att uppleva det gammaldagsa bondgårdslivet. Barnen får mata djuren och klappa kossorna, och till frukost blir besökarna serverade med olika sorters bröd från den vedeldade ugnen, ägg och honung från gården.
Uthyrningsverksamheten har genererat sociala kontakter som ofta utvecklat sig vidare till nya vänskaper.
Men att bo och leva på jobbet innebär också ett intensivt liv fyllt med sysslor dagarna i ända. Utöver gårdslivet jobbar Nils dessutom med farmartjänst och Stefanie som översättare.
Så i vilka stunder får man tid att njuta av gården som har skapats?
– När jag har varit borta några timmar och kommer hem så ser jag på gården med nya ögon. Då kan jag njuta och spontant tänka att ’här är så vackert’, säger Stefanie.
– Eller när en Vänekalv föds, tillägger Nils och pekar mot inhägnaden där de små kalvarna diar.
