Det hektiska livet på landet.

I begynnelsen var behovet att få höra ihop, ett behov av att stå starka som bybor gentemot externa intressen av att använda marken till skjutfält. Idag handlar det om betydligt roligare behov, som behovet av att umgås genom att dela upplevelser i musik, mat och lek. I den lilla byn Tofteryd har detta blivit en sådan stor framgång att den ger vinst; och den vinsten är inte bara ekonomisk.

- Ja, skrattar P O Toftgård, bygdeföreningens ordförande och en av  initiativtagarna till föreningen, det var en period på 80-talet när vi försökte missionera det mer traditionella bygdeföreningskunskaperna som hantverk och sådant. Tofterydsdagen, kallade vi den dagen. Då bjöd vi in besökare för att träffa oss och se vår bygd. Men hur det var så kom vi på någonstans på 90-talet, att medlemsantalet i föreningen sjönk och medelåldern steg. Vi behövde hitta på något så vi fick med barn och ungdomar.

En revy blir till

Något annat blev i det här fallet en revy, Tofterydsrevyn (www.tofteryd.blogg.se Länk till annan webbplats.)  som samlar byn över generationer och färdigheter.

Förresten var det inte så noga med det senare heller, säger föreningens ordförande P O och pekar bort mot brorsan Sune som står och lossar slanor till en gärdesgård från ett släp:

- Han kunde inte bara sjunga, han ville va med gänget på scenen också!

Och det är väl lite typiskt för Tofteryds Bygdeförening, att man inte bestämmer sig för en massa saker på förhand, utan utgår från vad som behövs göras, och så gör man det helt enkelt. Som när byns skola skulle läggas ner och planerna på att starta en egen, kooperativ byskola föddes. Bygdeföreningen tog av sin kassa och sponsrade nybygget av skolan med flera hundra tusen.

Eller som nu när badplatsen behövde handikappanpassas samtidigt som räddningstjänsten skulle behöva nå vattnet för påfyllning av vatten, men också för iläggning av deras båtar.

- Det var ju bara bra för den båtiläggningsplatsen kommer ju även andra, civila till glädje, påpekar P O

Föreningen passade samtidigt på att bredda och säkra vägen så att skoleleverna kan gå och cykla säkert och medan man ändå höll på, satte man igång att resa staket och byta pålar i avgränsningarna ned mot badet; det var för övrigt slanorna till de gärdesgårdarna som Sune höll på att lossa från släpet.

Vi går längs med oländiga stigar med oändligt vackra vyer.

- De ska röjas och göras farbara för både rullstolar och rollatorer, berättar P O och pekar och viftar då han plötsligt får syn på en klarblå nylonlina som är uppspänd mellan några träd intill badplatsen och avbryter sig i en oförställd, ren nyfikenhet:

- Men vad kan det här vara till för? Till slut bestämmer han sig för att det förmodligen är en liten balansbana det handlar om, för yngre skolbarn, och när han konstaterat detta ser han väldigt tillfreds ut.

- Det är så roligt när barnen verkligen vill vara här! säger han och skrockar nästan, så nöjd är han när vi tillsammans går tillbaka till bilen.

Gemenskap som lockar

Han talar om det fenomen Tofterydsrevyn kommit att bli för bygden. Det handlar om ett evenemang vart annat år som så många ser fram emot och bokar upp lång tid innan, men även som deltagare.

För har man vuxit upp i bygden där de vuxna inte bara bjuder på sig själva uppe på en scen, utan hela tiden tar med sig barnen och ungdomarna i det man gör – då får man nya vuxna som också vill komma hem och göra samma sak. Det spelar ingen roll att man nuförtiden är strängt upptagen med vad det än kan vara; hem till revyn ska man.

- Ja, och vill man hem till sommaren och revyn, då kanske man vill hem när det är dags att bygga hem och familj också, säger P O och plötsligt förstår man det riktigt geniala i hela bygdeföreningens arbete.

- Såklart, säger han, alla vill väl bo här när vi har det så bra här! Sen hinner han inte prata mer. Måste hem till Nåthult, och hjälpa till med nåt. Bröllop, konferens eller paintball eller vad det nu var för något.

Kan tusan hålla reda på allt som händer i Tofteryd.

(Även 2014 slog Tofterydsrevyn "Panik på kliniken" publikrekord)