Delar av publiken.

Delar av publiken.

Remida är att komma nära; att komma nära är att förstå

Precis som ni svenskar gör nu när det kommer människor hit på flykt från kriget. Här och nu är det lätt som lite skamsen norrman, att tänka att ni kommit så mycket längre än oss. För vi gör inte så – mer tvärtom, faktiskt. Vi försöker stoppa och neka, lite konstigt eftersom det inte alls var särskilt länge sedan det var vårt folk som var tacksamma över att Sverige är just det här varma, empatiska land som alltid öppnat sitt hjärta för de som inte fått leva i fred.

Den som talade med sådan värme om den öppenhet för både människor och nytänkande som vårt land är känt för, var doktoranden Nina Odegard från högskolan i Oslo och Akershus. Inbjuden hit för att vara en av föredragarna på den stora tvådagarskonferensen om Remida och deras verksamhet. Konferensen lockade besökare från hela Sverige, hit till Skillingaryd några strålande höstdagar i början på oktober.

En italiensk tanke med starkt fäste i Småland

Nina Odegard

Nina Odegard.

Den här italienska pedagogiken som bygger på återanvändning av spillmaterial från den lokala industrin, och hur det ger oanade möjligheter till problemlösning och kreativt tänkande hos våra barn redan i förskoleåldern. Den har verkligen satt sig och blivit en kultur och inriktning i vår vaggerydska skolvärld. Så pass att alltså flera hundra besökare från andra kommuner kommer hit för att få veta mer. För det är en pedagogik på frammarsch; och det är inget mode i det – bara ren och skär överlevnad för planeten i framtiden.

För, säger Nina Odegard och citerar en mentor ur hennes värld: det finns inget hopp att förlita sig på; det är bara försent att inte försöka göra något.

Från ett frö i Finspång

Sofie Palmér

Sofie Palmér

Jag har åkt hit för jag förstår att Remida är någonting vi alla behöver titta på. Vi har, precis som ni här i er kommun, också en stark industrihistoria som gör att jag känner att vi har samma trovärdighet när det gäller ett sådant här initiativ. Tricket för mig, som lite ensam så här i början, är att hitta samarbetspartners inom näringslivet så att vi kommer in och fram med samtalen kring spillmaterialen, säger Sofie Palmér som tagit sig hit med tågbiljett betald med privata pengar.

Det är ofta så en sann eldsjäl känns igen, och det är ofta så en ny idé – hur god den än är – får gro i lite karg mark åtminstone till att börja med.

Vårt nätrutiga arbetssätt

I vår nya platssymbol V:et, syns det i form av små rutor, det där naturliga sättet för oss att samarbeta och nätverka. Det som i begynnelsen av vår Remida-resa var det som gjorde det möjligt för Kerstin Nordestam att komma fram med idén om att skapa vårt kreativa återanvändningscentrum. Därifrån och till det föredöme för en hel kommunal utbildningsvärld som det blivit idag, har det såklart gått åt en hel del arbete på just det där eldbesjälade sättet som vår vän från Finspång får arbeta idag. Men utan det självklara sättet att samverka företagare emellan, som våra småländska småföretagare gör och gjort i århundraden, så vete tusan.

Vi hann!

Elena Giacopini och Eloisa di Rocco

Elena Giacopini och Eloisa di Rocco.

Så kommer de då, de hitresta italienska föregångarna och berättarna Elena Giacopini och Eloisa di Rocco. Som för att slippa undan det bökiga med eget skryt, får vi istället ta del av en liten film om institutet i Reggio Emilia. Och det är ingen dålig resa man gjort, för att där bli ett mål för studiebesök från hela världen.

Det är många runt om i världen som vill få möjlighet att certifiera och bli Remida, berättar Elena via tolk, men vi har bestämt oss för att nu fokusera på att fördjupa och förbättra kvaliteten i pedagogiken.

Det är inte utan att man som engagerad kommuninvånare nästan lättat pustar ut över det faktum att vi hann få komma med.

Öva på att tillåta sig bli överraskad

Det är svårt att med rättvisa återberätta så många kloka ord som sades på bara dryga timman, men förutom budskapet i rubriken – det om hur viktigt det är för barn att få komma nära och utforska olika material och egenskaper och de fantastiska fenomen som uppstår i leken med dem - så säger Elena plötsligt:

Barndom är ingen fas man går igenom, det är där man blir en person. Om man får fortsätta utforska och vara precis så nyfikna som vi människor är av naturen, så kommer också nya idéer till oss, hur gamla vi än blir.

Vi måste bara fortsätta bli överraskade helt enkelt, och det går att träna upp, säger hon lite som för att lugna oss så himla rejäla, vuxna människorna, som sitter där i bänkarna och som säkert slutade hoppa i höstlöv för den härliga doftens skull, för länge, länge sedan.

Grattis till oss i Vaggeryd, och lycka till nu Finspång och alla ni andra, på er resa!